Jag vet inte hur många av er som vet detta, men förra sommaren började ju jag cykla downhill. Och jag blev fast direkt! Alltså det är nog det roligaste jag har gjort på länge?! Det sjuka är att så länge jag kan minnas har jag varit ett vinterbarn, men sen förra sommaren och över denna vinter så har jag sakta förvandlats till ett sommarbarn. Jag tycker bara det har börjat bli så fruktansvärt härligt med vår, sommar och höst numera. Vill hellre ha barmark än snö. Jag har äntligen börjat förstå vad min lillasyster pratat om alla dessa år när hon sagt att hon hatar snön haha.
 
 
Jag har alltid velat testa downhill men aldrig känt någon förut som gör det och aldrig fått tummen ur att testa själv. Hur kul skulle det vara liksom.. Men i somras lärde jag känna massor med människor som cyklar, framförallt eftersom jag fortsatte jobba på liftarna även under sommarsäsongen och då är det väl nästan omöjligt att inte lära känna NÅN haha. 
 
 
Min första cykeldag var tillsammans med Rebecca, Viktor och Tompa. De visade mig runt i lederna, gav mig tips och skrattade medans jag skrek hehe. Jag minns att första åket var lite läskigt, innan man förstod hur mycket cykeln klarade av och hur man använde bromsarna men ju mer vi körde desto bättre gick det. Redan från första åket var jag fast och har älskat cyklingen sen dess.
 
 
Det skulle vara så himla roligt om fler tjejer började ta plats i bikeparken. Här i Åre är det faktiskt en hel del nu redan, men vi vill vara fler! Jag försöker peppa alla jag träffar som aldrig testat förut att prova en gång, det är ju så kul. Det bästa med downhill är att man kan cykla i stora gäng, oavsett om man är van åkare eller nybörjare. Det finns många leder som båda parter kan cykla och det är perfekt. För det är så sjukt häftigt att vara många och köra tillsammans.
 
 
Det var ju även denna sommar jag träffade Jocke. Han har cyklat länge och tävlar en del. Han kom till Åre för cyklingen faktiskt, inte för skidåkningen. Hade inte vi börjat cykla så mycket då tror jag först att vi inte hade blivit tillsammans för det var verkligen över cykeln vi bondade, och så hade jag aldrig blivit så bra som jag blev. Han peppade mig och coachade hela tiden. Det var inte lika kul när inte han var med och det var bara med honom jag ville testa nya leder för det var bara med han jag kände mig helt säker. 
 
Jag ser verkligen SÅ MYCKET framemot sommaren nu. Tre arbetsdagar kvar, sen är det bara att vänta på att snön smälter bort helt. Åh vad roligt det ska bli!
 
 
 

25 april 2018

Onsdagsträning

Vardag

Hej på er!
Alltså åh, jag och Jocke stämplade ut tidigt idag från jobbet för det var så dåligt väder så inga liftar gick och vår chef undrade om någon ville gå hem. Så vi kände mest att "ja, vi passar på!". Ikväll ska vi ha tacokväll med nästan alla vi jobbar med här hemma hos oss så det var rätt skönt att komma hem tidigt och ta det lite lugnt.
 
Vi har börjat kolla på nästa säsong av American horror story. Vi är på säsong 6 nu om jag inte minns fel. Den här säsongen verkar spännande! Har tyckt alla varit bra hittills men säsong 5 hade lite konstigt avslut. Har ni sett den? 
Tyckte iallafall att dessa bilder passade bra till dagens tema för det är väldigt grått, blött och tråkigt ute. 
 
Förresten, har ni sett den här videon som florerat runt på facebook ett tag nu? Haha alltså jag skrattar lite men jag och Jocke har kört den här videon några gånger nu och den är så jobbig!! Tjejerna i klippet är ju helt sjuka! Ni borde verkligen testa en gång, den känns kan jag säga ;)
Hej på er!
Jag är på jobbet just nu och vädret är ju inte direkt det härligaste. Har ni dimma och regn där ni är också? Fast är det ändå inte lite mysigt när det är såhär? Hihi.

Igår satt jag och bläddrade igenom lite bilder på datorn och kom över några som jag och Jocke knäppte en morgon i somras. Jag hade precis vaknat och skulle kliva upp för att gå på toa. Som vanligt slängde jag ett öga ut mot sjön och möttes av den häftigaste soluppgången på länge! Himlen brann verkligen och sjön var helt stilla. Det var så fruktansvärt vackert att jag bara tog på mig det första jag fick tag i och sprang ut. Tänkte inte ens på att ta med kameran.


Jag stog med öppen mun och betraktade de vackra färgerna och efter en liten stund kom även Jocke ut och hade med sig kameran.

Det är en morgon jag aldrig kommer glömma. Den var helt magisk. Jag längtar sååå mycket tills vi får vakna till såna mornar igen.